Hur tala och stavelser strukturerar dansen
Indisk klassisk dansmusik skiljer sig fundamentalt från västerländska musiktraditioner genom sitt unika koncept för tid och rytm. Medan jämna takter som 4/4-takt oftast dominerar i väst, baseras indisk musik på systemet tala. En tala är ett cykliskt rytmmönster som består av ett visst antal slag och som upprepas oändligt. För den sydindiska dansstilen Bharatanatyam är den karnatiska musiktraditionen präglande. Här skapas rytmen inte bara av trummor som Mridangam, utan formas i hög grad av Sollukattu. Detta är talade stavelser som ger dansstegen en rytmisk röst.
I den nordindiska Kathak dominerar däremot den hindustanska musiktraditionen. Här kallas de rytmiska stavelserna för Bol. De imiterar ljudet av dubbeltrumman Tabla eller Pakhawaj. Den som vill förstå denna musik måste lära sig att inte se rytmen som en stel metronom, utan som en flödande, andande varelse. Musiken och dansen smälter samman så tätt att musikerna på scenen reagerar direkt på dansarnas fotarbete.



